Att fokusera är den andra sidan av att diskriminera. Eller rättare sagt fokusering av ljus är möjlig i en brännglas när man diskriminerar den yta som nu inte får något ljus. Det är ljuslagar om diskrimination dvs att något inte nås av samma upplysning och ljus. Vilket inte alls är så enkelsidigt som man kan tro. Den som ständigt går i upplyst miljö förlorar snabbt sitt mörkerseende vilket kanske religionerna kan vara ett lysande exempel på. Eller hur fyra stora feta klossar av olikheter är tillåtna men allting däremellan förbjuds i samma namn. Upplysning är det mest effektiva sätt att kasta skugga vi känner till.
Att styrka vågor av ljus kan vara essentiellt för en behållare av ljus i en termos där allting därinne ekar av ljus så länge ekot stannar där. dvs ekot av vågor som ständigt skvalpar och går. Glasögon på nätet är fokus på sin plats från sin plats i det fraktalekvatoriska beat nätet.
Matrixet eller skinnet är en stor diskriminatorfunktion liksom alla skillnader överallt. Rent termodynamiskt når vi närmare eqvilibrium när vi dött, för då har olikheterna jämnats ut och det finns följaktligen inget beat, då beat bygger på just matrix-principen och olikheterna i nätets sväng.
Ögon handlar om att läsa av vågor av ljus, glasögon ett hjälpmedel för ögonkroppen att fokusera. Allt är ett BEAT men vi ser sällan hur det gungar, inte ens att marken gungar upp och ned när vi är ute och går, men sätter du en kamera på axeln så ser den det. För du diskriminerar och är i realiteten en funktion av diskrimination liksom flödet i den blå lagunen, av vatten som kommer och går. Kommatecken mening och sedan punkt, va.